Skolan och yttrandefriheten
Uppdaterat: 26 mars 2021
I dagarna har riksdagsledamoten Kristina Axén-Olin (M) fått emot ta kritik efter att ha mejlat Malmö högskola och ifrågasatt den fristående kursen “Skolmarknaden och dess konsekvenser för skola, samhälle och synen på utbildning”.
Ja, visst är detta ett klavertramp. Politiker ska inte lägga sig i vilka ämnen högskolorna lär ut eller vilka områden de forskar inom. Ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans (S), reagerar och uttrycker att det endast är i demokratiskt dubiösa länder likt Ungern som sådant tillåts ske och att SD är det enda riksdagspartiet som ens yppat något i denna riktning.
Klassrum, 1900-tal.
Men ställ detta i kontrast till några av våra andra statsfinansierade utbildningar, de som erbjuds människor som bara är några år, eller ibland en knapp sommar, yngre än högskolestudenterna, alltså grundskoleelever och gymnasister. Där dikterar politikerna istället i detalj vad som ska läras ut. Så förväntas det vara och detta har ingen några som helst problem med. Tvärtom! Minns för ett par år sedan de utrop om samhällets stundande förfall som ljöd när någon på Skolverket vågat föreslå att momenten kring antiken skulle tas bort ut grundskolans läroplan. Trängselstoff hade uppstått, för så kallas det oundvikliga fenomen som kommer sig när politikerna vill att det ska förmedlas nya modernare kunskaper i skolan men inte vågar tar bort äldre innehåll.
Det menades i debatten att det vore skam och skandal att unga själar inte skulle tvingas lära sig om de gamla grekerna. Men det var som bortglömt att Platon själv ett par tusen år tidigare hade gjort klart att han tyckte att kunskap som lärs in under tvång inte får fäste i sinnet, kanske för att politikerna och debattörerna själva endast fått höra detta i grundskolan, mot sin egen vilja.
Platon, född 428 f.Kr. i Aten, död 348 f.Kr.
Folkvalda som kritiserar högskolekurser må vara ett första steg på en lerig stig ner för den backe som vätter mot ett totalitärt samhälle, men är det då inte det minsta problematiskt att samma politiker till punkt och pricka bestämmer vad befolkningen tar in för information - under tvång - i tio år? Detta anser istället de flesta av oss snarare är grunden för en demokrati, ett måste för att vi ska kunna bli tänkande människor.
Men hur tänker vi då egentligen? Högskola ska alltså vara 100% fri från påverkan från politiker, men grundskola och gymnasium ska vara 100% styrd av desamma. Lärare, elever, rektorer, föräldrar, ingen ska ha något att säga till om innehållet man arbetar med i skolan, endast politiker. Varför ringer inte våra huvuden av kognitiv dissonans? Det är ju precis såhär det går till i skolan i diktaturer, allt bestäms från högsta ort.
Att skolans innehåll styrs av politiker är en kvarleva från för-demokratiska tider.
Kruxet är såklart att vi inte ser barn som människor som bör omfattas av demokrati eller yttrandefrihet. Vi ser dem som formlösa klumpar som långsamt ska växa till sig och bli precis som vi. För om vi lät unga människor själva bestämma vad de lärde sig, eller deras föräldrar, lärare eller rektorer, ja då kanske de skulle bli något annat av dem. Kanske skulle de bli… annorlunda? Och det vill vi ju inte, för vi har ju skött denna värld så bra! Se er omkring! Vad kunde vara bättre? Visst vill vi lämna över jorden till folk som tänker, säger och gör precis som vi!
År 1995 bestämdes att kyrkan skulle frigöras från staten. Vi bör nu även frigöra skolan från densamma. Verksamheten på högskolor, kultur, public service, idrott och ja, även de ungas utbildningar, bör utformas på armlängds avstånd från folkvalda beslutsfattare. Skattefinansierad ja, men skolans innehåll ska inte vara styrt av politiker.
Detta är en gigantisk blindfläck i vår demokrati. Genom att våga avskaffa obligatoriska läroplaner har vi möjlighet att skapa skolor som lärare vill jobba i och som unga människor längtar efter att gå till.
Låt yttrandefriheten omfatta även de unga, så säkrar vi demokratin och skapar en mångfald av tankesätt för framtiden.
Skolan behöver inte vara driven av marknaden för det.
- Jens Peter de Pedro